Vem ska hämta morgonkaffet? Vad kan jag prata med medarbetarna om? Hur tar vi beslut här? Som svensk chef i Tyskland eller tysk chef i Sverige upptäcker man med tiden allt fler skillnader mellan ländernas affärs- och ledarskapskulturer. För att bli framgångsrik på andra sidan Östersjön gäller det att vara medveten om dessa skillnader och ändå förbli genuin som ledare.
När Niclas Mårtensson, idag vd för Stena Line, kom till Tyskland för ett par år sedan för att bli chef för Stena Lines tyska verksamhet, råkade han trampa i klaveret gång på gång: han parkerade inte sin bil på parkeringsplatsen närmast entrén avsedd för vd:n, han ville hämta sitt eget kaffe och försökte lära känna medarbetarna genom småprat om familj och fritidsaktiviteter.
För Martin Höhler, idag Senior Vice President Risk, Accounting and Controlling på E.ON, var den första tiden på E.ON i Sverige också tuff. Han satt i möten han inte förstod syftet med och när han tyckte att han hade fattat ett beslut insåg han att de svenska medarbetarna inte hade uppfattat det så. Han förundrades också över att kollegorna som fikade två gånger om dagen och gick hem tidigt ändå fick saker och ting gjorda.
Underhållande tysk-svensk diskussion
Båda fick lära sig den hårda vägen att förväntningarna på chefen och sättet att leda företag i Tyskland och Sverige skiljer sig mer än man kanske tror. I förra veckan delade de med sig av sina erfarenheter under seminariet ”Tyskt kontra svenskt ledarskap - vad funkar bäst?” som Tysk-Svenska Handelskammaren och Sveriges chefsorganisation Ledarna arrangerade hos Nordea i Malmö.
Omkring 60 chefer från tyska och svenska företag lyssnade på den underhållande paneldiskussionen som även Anne Geitmann, stf. affärsområdeschef Market Entry & Business Development på Tysk-Svenska Handelskammaren, och Ledarnas ledarskapsutvecklare Peter Berg deltog i och som modererades av den tysk-svenska journalisten Karin Bock-Häggmark.
Fyra tydliga skillnader
Skillnaderna mellan den tyska och den svenska ledarskapskulturen blir tydliga när man tittar på hur samhällena är organiserade i grunden. På seminariet nämnde Anne Geitmann fyra dimensioner där Tyskland och Sverige avsevärt skiljer sig åt:
- Maktdistans: Tyskland är ett mer hierarkiskt uppbyggt samhälle; i Sverige har man plattare hierarkier
- Individualism/oberoende från andra: tyskar håller sig inom sina specialområden, är mer vana att jobba efter beslut som kommer uppifrån; svenskar är väldigt självständiga, tar mer helhetsansvar för verksamheten
- Sättet att kommunicera: tyskar är mer direkta, raka i sin kommunikation (”Så gör vi inte!”); svenskar uttrycker sig mer implicit (”Det låter spännande.”)
- Osäkerhetsundvikande: tyskar försöker så långt det går undvika osäkerheter, gör detta med strukturer och klara beslut; svenskar accepterar mer att framtiden är osäker, löser problem när de uppstår
Alla behövs vs. stor konkurrens
Bakgrunden till dessa skillnader hittar man i såväl geografi som historia, menade Anne Geitmann:
– Sverige är ett avlångt land med en förhållandevis liten befolkning. Här har det alltid varit viktigt att balansera statsmakten och individerna. Alla kugghjul behövs för att hjulen ska snurra. I Tyskland är vi många fler. Man konkurrerar alltid med många andra och vet att det alltid finns en ersättare. Och vår historia har gjort att vi söker oss till stabilitet och inte gillar osäkerhet.
För den enskilda chefen kan det vara knepigt att få ihop båda sidor.
– Kanske är man som tysk chef för ett tyskt dotterbolag här i Sverige eller som svensk för ett svenskt bolag i Tyskland. Man har mycket kontakt med de lokala medarbetarna på plats men även med huvudkontoret på andra sidan Östersjön. Då hamnar man som chef lätt i en slags buffertzon där den tyska och den svenska kulturen krockar. Många tar på sig rollen att bli en slags brygga mellan kulturerna men det kan vara en stor belastning och fungerar ofta inte riktigt, sade Peter Berg.
Genuint är bäst
Enligt paneldeltagarna är det en bättre strategi att utveckla och bibehålla en egen genuin ledarskapsstil där man är flexibel och kan anpassa sig efter olika situationer men inte förnekar sina rötter och grundläggande värderingar.
– Det är farligt att gå runt och tänka på skillnaderna hela tiden. Om du försöker anpassa dig hela tiden blir resultatet inte du i slutändan – och det är aldrig lyckosamt. Någonstans har du ju fått positionen för att du är den du är, sade Niclas Mårtensson.
– Även om det är ovanligt i övrigt kan man som svensk gärna bjuda lite på sig själv när man kommer till Tyskland. Tyskarna gillar svenskar. De vet att ni är lite konstiga och pratar mycket barn, tillade Anne Geitmann.
Växande förståelse för olikheter
Vidgar man perspektivet och jämför med andra länder ligger ledarskapskulturerna i Tyskland och Sverige ändå ganska nära varandra, menade Martin Höhler.
– Jag jobbade i Storbritannien i tre år och trodde att det skulle vara ganska likt Sverige. Men jag upptäckte att det faktiskt fanns väldigt stora skillnader. Britterna använde alltid väldigt många ord och man visste inte hur man skulle ta det, vad det var som var viktigt. Både tyskar och svenskar är ändå ganska raka på sitt sätt. I båda länderna menar man det man säger och det gör att vi förstår varandra rätt bra trots allt, sade han.
Överlag innebär det ständigt ökande utbytet mellan olika länder och kulturer att förståelsen för kulturella och andra skillnader växer i många organisationer.
– Allting idag går väldigt fort och i internationella företag har man hela tiden ett stort inflöde av nya idéer och människor från olika håll. Det gör att man numera har en annan förståelse för olikheter och har lärt sig att hantera dem bättre. Om viljan att samarbeta finns fungerar det i de allra flesta fall. Det handlar mycket om att ta hänsyn till varandras olikheter, sade Peter Berg.
